Roddlegendaren Jan Linder är död
Text: Claës Friström
Roddaren Jan ”Lången” Linder har avlidit, 81 år gammal.
Han hade en lång och framgångsrik roddkarriär i Hammarby IF med bland annat nio SM-tecken, på 60- och 70-talen och tre veteran-VM-guld mellan 2002 och 2004.
Janne växte upp på Södermalm och därmed Hammarbyit sedan barnsben, så när han i tonåren sökte sig till rodden 1959, var valet av klubb självklart.
De första åren tävlade Janne i flera olika lag med skiftande ambitionsnivåer, men hans roddkarriär tog fart på allvar när tränaren Sven de Flon kom till båthuset vid Årstaviken. Smeknamnet Lången fick han inte av en slump – hans långa ben och armar var som skapta för rodd. Med honom i båten och Sven de Flon som tränare dominerade Hammarby Rodd under flera år den svenska rodden i klasserna tvåa med respektive utan styrman. Mellan åren 1965 och 1971 tog Hammarby 12 SM-guldmedaljer. I nio av dessa båtar rodde Janne, tillsammans med (i turordning): Sven-Erik Johansson, Tony Hasselsjö och Ingemar Fart.
1969 tilldelades Janne Hammarbybragden.
1965: Sven-Erik Johansson och Jan Linder vann två SM-guld. 
1966: Jan Linder, Benny Ryttervik och Sven-Erik Johansson. 
1967: Tony Hasselsjö och Jan Linder vann SM igen. 
1969: Hammarbys guldroddare. Claeis Friström, Bengt Hallbäck, Jan Linder, Tony Hasselsjö och Håkan Söderström. 
1971: Glada SM-vinnare. Jan Linder, Ingemar Farth och lille coxen Erik Schaffer. 
2002: Bajens veteranstjärnor Claës Friström och Jan Linder.
Men roddsatsningen kom inte utan uppoffringar. Han var borta från familjen mycket och så småningom lade han årorna på hyllan.
Efter ett längre uppehåll för jobb och familj, bestämde sig Janne för att återvända till rodden 2001, 58 år gammal, då tillsammans med mig. Från början var planen att vi skulle motionsro för att hålla oss i trim. Men en dag bad vi gamle Hammarbyroddaren, Harry ”Frasse” Franzén, att titta lite på vår roddteknik. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade vi påbörjat en satsning på Masters-rodd. Det blev hårdträning och VM-tävlingar i Tjeckien, Frankrike, Skottland, Tyskland och Kroatien.
Men även om det var fokus på rodden var det långt ifrån lika seriöst som hans första roddkarriär. Med oss på tävlingarna hade vi ”Roliganerna”: Bröderna Benke och Leffe Lindström från Hammarby Rodd, Jannes granne Göte Rydell från Salem och så Frasse. Benke kockade åt oss på tävlingarna (inte utan betydande inslag av försvarets utgångna ärtsoppa, eftersom Benke var gammal officer), Leffe tog bilder, Frasse hade hand om träningen och Göte skötte finanserna för resorna. Men så fort loppen var avklarade övergick resan i några dagars semester på de olika tävlingsorterna.
Janne kom inte bara att bli min roddpartner, han blev också en av mina bästa vänner. Han var alltid lugnet själv, även i stressiga och pressade situationer. Det var aldrig några hårda ord, inte ens i motgångar.
Som pensionär flyttade han och hustrun Mait till hennes barndomsbygd, Skattungbyn i Dalarna. Då bytte vi årorna mot cykel. Tillsammans med bland annat hans arbetskamrater och närmaste släkt körde vi tio gånger Siljan Runt på landsvägscykel. Efter loppet blev det festmiddag hemma hos Janne och Mait i deras hus högst upp i byn med milsvid utsikt över Oreälvens dalgång. I flaggstången vajade så gott som alltid vid festligare tillfällen Hammarby-flaggan. För även om Janne lämnade Stockholm, så klappade hjärtat för Hammarby livet ut.
Han sörjs närmast av familjen och vännerna i Hammarby Rodd.